Före jag åkte iväg till Kenya, lovade jag vissa vänner att jag skulle kocka en kenyansk måltid till dem när jag kommer tillbaka. Men för att kunna uppfylla det löftet måste jag ju först lära mig hur man tillreder kenyansk mat. Så idag har jag agerat åskådare i köket när Tobias, Mona & Alfs kock, lagade mat.
Kyckling skulle det bli. Och det från scratch. Alltså från levande höna till mat på bordet.
Den intet ont anande hönan (eller kanske den hade sina misstankar...).
En vass kniv (fast enligt mig kunde den kniven varit vassare), stadig hand och strax var hönan huvudlös. Denna höna slapp dock inte att springa omkring eftersom den hölls fast i ett stadigt grepp.
Efter att ha doppar hönan i hett vatten lossade fjädrarna mycket enkelt.
Sen var det bara att rensa hönan och skära den i passliga bitar.
Färskt kött.
Kycklingen serverades tillsammans med den mycket typiska grönsaken sukuma. Det är en sorts färsk kål.
Tobias skar bladen i små slimsor...
... och stekte de sedan tillsammans med lök och tomat. Som kryddor använde han curry och lönnsirap.
Först var det tänkt att vi skulle ha ugali till allt detta, men eftersom det inte fanns tillräckligt med majsmjöl blev det chapati istället. Chapati är en sorts tjocka plättar och äts ofta till chai (te).
Degen formas till små bollar...
... kavlas ut...
... olja breds ut och rullas in, degen formas som en boll igen och kavlas sedan ut en andra gång...
... för att till sist hamna i en stekpanna.
Lite kokade morötter och potatis senare var lunchen klar för denna dag. Och jag har lite bättre koll hur man blandar ihop saker och ting :)
Det var en mycket åskådliggjord undervisning om afrikanskt kockande, nästan litet för tydligt. ;) Men jag måste komma igen med mina minnen, den här gången från min barndom i Tyskland: Efter kriget, då vi levde som flyktingar på en bondgård i Lüneburger Heide, hjälpte mina föräldrar med på gården för att förtjäna vårt uppehälle. Min mor skulle slakta en tupp, som bondmoran hade lärt henne. Det gjordes med en yxa, som nog var vass, på en huggkubbe. Hon hade väldigt svårt att göra det, men tvingade sig själv, lyckades också, men släppte sedan både yxan o. tuppen med avsky. Följden blev att den huvudlösa tuppen flög iväg en runda utan sitt huvud, bara en reflex ännu, innan den sen dråsade ned. Min stackars mor blev helt chockad. Hm, efterkrigsminnen!
SvaraRadera- I alla fall fick jag nu se hur afrikansk kål ser ut. Och så gläder jag mig redan på en afrikansk måltid - kock: Sabina! Om man nu blir bjuden? Kram från Omi :D
Oj snälla kan inte du hålla en liten matlagningskurs i kenyansk mat när du kommer tillbaka! Ja låvar vara din bästa elev :)
SvaraRadera/Michelle