På fredagskvällen, efter att graduation på RYP var över, bestämde sig Alf, Rut och jag för att ta en promenad ner till en ravin som ligger i närheten av Rukongo. Skönt att sträcka på benen efter allt stillasittande!
Promenaden var inte så lång, kanske en 10-15 minuter, och denna syn var målet med promenaden:
Ravinen har uppstått av att vattnet nött på berget. Det har under årens lopp ätit sig igenom den mjuka bergarten och det som nu finns kvar är till stor del det hårda lagret. Dock sker utgröpningsprocessen fortfarande och därför ändrar ravinen kontinuerligt skepnad.
På denna bild ser man lite hur många olika lager det finns i marken. Berg blandat med jord och lera.
Ett sätt som utgröpningsprocessen sker på. Vattnet äter sig genom lager för lager så att ett stort hål uppstår. När det till sist når ett mjukt lager håller berget inte mera för trycket utan faller i småbitar varpå stora massor rasar ner och bildar håligheter i marken.
Det fanns en hel del spännande vägar man kunde ta. Och det var inte bara omgivningen som var rätt häftig. I ravinen kunde man även hitta små häftiga detaljer.
Till exempel fick vi möjlighet att studera hur en dyngbagge kämpade med att rulla sin "lilla" boll mot något obestämt mål.
Snäckor. Okej kanske inte superintressant, men lite speciellt är det nog att hitta snäckor i gammal jordmån.
Det som däremot är väldigt intressant är de benbitar som man kan gräva fram ur ravinväggen. Denna gång hittade vi både mindre bitar...
...men även rätt stora. Denna kommer säkert från en mammut ;D
Eftersom vi startade rätt sent blev det relativt snabbt även mörkt. Vi promenerade omkring i ravinen ett bra tag, men när det började se ut såhär...
... började vi gå tillbaka till missionsstationen. Sista biten fick vi gå i becksvart mörker. Också det en upplevelse :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar