Har hittills kört tre gånger: en kortare sträcka på väg till Eldoret, Sondu-Atemo i lördags och så Atemo-Chesinende idag. I lördags fick jag även övervinna min stora skräck när det gäller ställen att köra på. Strax innan man anländer till Atemo missionsstation finns det en rätt brant back som är mycket stenig och ojämn (dessutom lerig när det regnat). Denna backe mynnar ut i en extremt smal bro utan något som helst räcke eller annan skydd vid kanterna. Kommer man fel på den lär man få ett ofrivilligt dopp med bil och allt. Denna bro har dessutom ofta vattenpölar och är rätt lerig, även trots att det inte regnat den dagen. Min stora skräck alltså, men det gick hur bra som helst att köra både upp och ner för denna sträcka. Så nu är den sträckan besegrad. Nästa utmaning tack! :p
Dagens körning var den längsta sträckan hittills (ca 2 h) så jag hann riktigt komma in i körandet. Idag kände jag mig dessutom för första gången helt varm i kläderna och avslappnad. Det är riktigt kul att sitta bakom ratten igen! Men, det är stor skillnad på att köra hemma i Finland och att köra i Kenya! Hemma är det högertrafik som gäller, här i Kenya kör man på den bättre sidan av vägen ;)
Det är en konst i sig att undvika alla gropar och upphöjningar i vägarna! En konst man behöver övning i för att bli riktigt bra. Slutledning: jag behöver köra mycket i fortsättningen :D
Typiskt kenyanskt vägförhållande: hål mitt i vägen, dålig vägkant, hög hastighet och galna chaufförer.
Förutom rekord i körd sträcka i detta land har jag även slagit ett annat rekord idag. Egentligen är det väl inte jag som slagit rekordet, snarare jag som var objektet för detta rekord: Två direkta frieri och ett mera indirekt på 45 minuter :D Det är inte direkt bristvara på erbjudanden, så ifall någon är sugen på att gifta sig i Kenya så har jag ett antal mycket villiga kandidater att erbjuda ;)
Grattis Bienchen, att du vågade och vann! Men att våga är en sak, en annan att bli våghalsig, eller övermodig. Men det blir du väl inte, kära Bienchen? Jag minns dessa "vägar" i Tanzania. Och Fafa hade också sina "äventyr" där. Och så minns jag hur Fafa for till Dar es Salaam en gång för att hämta Annika från flygplatsen o. samtidigt en ny firmabil, som hade anlänt o. skulle komma ut till Mgololo. Vår Nils, din far, skulle köra den ena bilen. Men Fafa hade ätit någonting skämd på hotellet kvällen innan o. mådde väldigt dåligt, så han låg alla de 700 km bak i bilen. Annika var tvungen att köra mest hela sträckan med den andra. När ekipaget anlände hemma hos oss i bushen steg en gråtande flicka ut, föll i mina armar o. sa:"Föräldrar borde inte vara sjuka!" Hon hade nog körkort då men ägde ingen egen bil o. var inte så van att köra ännu, i synnerhet inte i Afrika, just på bättre sidan av "vägen"! Så, Bienchen, var försiktig önskar din Omi.
SvaraRaderaDet verkar vara jättespännande saker du får vara med om. Och vilken erfarenhet :) Har en kompis som vart nere på praktik i Kenya i en månad nu, och hon kom nyligen hem. Det var jätteintressant att få höra om allt hon fått vara med om :) Hoppas du har det jättebra där borta :) Kram
SvaraRadera