Kevins mamma, Jacklyn, jobbar som lärare på en privat primaryschool i närheten av marknadsplatsen Owalo. Idag hade de årsavslutning (här är skolåret enligt kalendern jan-dec) och jag hade blivit inbjuden att delta.
Kl 9 på morgonen träffade jag denne unge man och så promenerade vi den några kilometer långa vägen från missionsstationen till skolan. En mycket lång väg om man lyssnar på Kevin ;)
Opamo Junior Academy är en relativt nystartad privat skola. Eleverna är för tillfället 4-10 år, den högsta klassen är alltså standard 4 (i primary finns det klasser upp till standard 8).
Vid 10-tiden började själva avslutningen, två timmar försenat... Före det fick jag för första gången (på en skola) ensam vara objekt för nyfikna blickar och orsaken till att ett svårstoppat sorl. Jag konstaterade att detta är en sak jag helt uppenbart blivit rätt van vid, eftersom jag för en gångs skull inte tyckte det var allt för besvärande :)
Avslutningen inleddes med att varje klass framförde inövat program. Programmet bestod av allt från att i kör läsa en dikt till att sjunga och dansa.
Babyclass
Middleclass (?)
Upperclass (?)
Standar 1
Standard 2
Som gäst och enda mzungu fick jag en hel del uppmärksamhet i själva programmet också. Eleverna sjöng flera sånger där en viss person pekades ut (rektor, någon lärare etc.) och här blev även jag "offer" i varje sådan sång. Det var bara att gilla läget, stiga upp och bjuda på sig själv. Inte mig emot, jag hade jättekul!
En av gångerna jag fick försöka mig på att hänga med i elevernas danssteg.
Jag fick även i en sång en privat dansuppvisning :)
Som gäst vid vilken samling som helst blir man (nästan) alltid uppkallad och förväntas säga några ord. Inget undantag denna gång. I början av min vistelse var det här med att måsta stiga upp och prata inför en massa folk rätt skrämmande. Oftast har man absolut ingen tid överhuvudtaget att förbereda sig utan man blir tvungen att utan förvarning säga något (gärna vettigt) inför en grupp på allt från några tiotal människor till flera hundra.
Idag har jag inga större svårigheter med detta. Jag känner mig rätt varm i kläderna och blir oftast inte ens nervös :)
Den viktigaste programpunkten var utnämning av de olikas klassernas toppelever. I Kenya är det mycket viktigt hur bra resultat man får, detta ända från babyclass. Eleverna rankas öppet från den bästa till den sämsta. Jag är inte riktigt så övertygad om detta system. Jag kan tänka mig att det leder till en hel del tävling eleverna emellan, vilket kanske inte enligt min åsikt ger det bästa resultatet på lång sikt...
Under avslutningen belönades de tre bästa i varje klass, samt den elev som gjort störst framsteg sedan förra året.
Avslutningen var riktigt trevlig och rolig att delta i. Jag gillade skolan! Både eleverna och lärarna verkade trivas mycket bra! Det kändes på stämningen.
Efter att avslutningen var slut fick bjöds vi på soda och vitt bröd (mycket vanligt).
Sedan knallade vi hem igen för att äta lunch och samla krafter inför resten av dagens äventyr :)













Bra att få skolning i att övervinna sin blyghet, Bienchen. Det har man nytta av i alla uppkommande situationer senare också. Förresten blir du ju uppenbarligen omtyckt vart du än kommer där, om jag tolkar dina foton o. berättelser rätt. Och wips(!) fick du en söt liten pojke med på vägen, som säkert blev väldigt stolt över att han gick hand i hand med en så trevlig lång Mzungu-flicka. Kram från oss! Omi o. Fafa
SvaraRaderaOmi: Det är Cyndy jag går hand i hand med, alltså Kevins yngsta syster. Men jo både hon och den yngsta brodern (som också går i samma skola) gjorde ingen hemlighet av att de kände mig sedan förr. Båda skulle sitta i famnen eller tätt intill mig så fort de fick chansen :)
SvaraRadera