Vattenfallet vid Atemo

Tisdagen fortsatte efter lunch i samma sällskap som under förmiddagen. Vi hade bestämt med Kevin att vi skulle gå och titta på vattenfallet som ligger i närheten av Atemo. Jacklyn och en lärare från skolan hängde också med (Onasis hade tänkt komma med, men fick förhinder). Forsen som går förbi Atemo har två olika fall; ett mindre och ett stort. 

Vi började med det mindre för att sedan korsa forsen och promenera till det riktiga fallet.

"Tror du att du klarar av att ta dig över här?"

Varför i hela friden tror kenyanerna att man är gjord av glas?! Klart man klarar av att korsa en fors, även trots att bron inte är allt för mycket att hurra för. Det gör man helt säkert i alla fall om man heter Sabina och besitter egenskapen envishet ;)

Efter en stunds promenad kom vi fram till det stora fallet.

Kevins mamma Jacklyn har ungefär samma sätt att närma sig saker som jag. Våghalsigt men inte dumdristigt. Killarna vi var i sällskap med var de som höll oss tillbaka :)

"Kevin, din mamma vi fota. Kolla ditåt!"

Såja :D

Det fanns en plats där man kunde stå riktigt vid det stället var det största fallet skedde. Där skulle vi absolut stå (det var undertecknad mycket ivrig över)! Den kortaste vägen till denna plats visade sig vara allt för osäker för att vi skulle våga oss på det. Inte för att det var allt för svår terräng, men efter halva tänkta vägen såg Kevin en stor orm som snabbt försvann in i ett hål. Vi tog det säkra före det osäkra och promenerade tillbaka en bit för att sedan ta en annan väg ner till det påtänkta stället.

Värt det var det absolut!

Denna tisdag har jag verkligen njutit av varje sekund! Har haft roliga upplevelser i trevligt sällskap!