Youth workshop i Kisumu

Det har varit lite tyst här de senaste dagarna. Ursäkta för det, men jag har varit lite upptagen av att vara på workshop med detta gäng: 

Har sedan tisdag eftermiddag deltagit i en Peace & Reconciliation workshop för ungdomar i Kisumu. Det handlar om en workshop med samma koncept som den i Nairobi för ca en månad sedan, men denna gång för ungdomarna (ungdomsledarna) i Lake Diosces.

Undervisningen var i princip samma som under workshopen i Nairobi, men stämningen i klassrummet var helt annan! Denna gång var det mycket diskussion, i vissa fall riktigt hetska. Dessa ungdomar har många åsikter och är inte rädda för att ge uttryck för de. Väldigt intressant att följa med! Ibland baserades diskussionen och kommentarerna på lite för interna saker för att jag helt skulle kunna hänga med, men i det stora hela var jag med till fullo :) Att hela workshopen gick på engelska gjorde det också mycket lättare. Det gör mycket till ifall man kan följa med i det som händer utan en mellanhand (=översättare).

Gordon i full gång med undervisningen.

TJ höll även i trådarna då och då.

Varje dag startade med andakt...

...följt av sång.

Sedan var det repetition av gårdagen som gällde.

Det som varit speciellt roligt med dessa knappa tre dagar har varit att träffa alla människor. Det var (nästan) samma gäng som höll i trådarna i Kisumu som det var i Nairobi. Väldigt kul att se dem igen! Det är roligt att uppleva massor med olika saker och träffa nya människor, men att se några bekanta ansikten då och då är inte helt fel :) Speciellt när det gäller människor man fått lite mera kontakt med.

Coola Silas :D Han tog väldigt bra hand om mig (men så hade han även avlagt ett löfte om det :P)! Fick "lite" VIP behandling, han var så mån om mitt välbefinnande :)

Gordon och jag spexar lite :) Kolla rekvisitan i min hand :P

Förutom kända bekanta, träffade jag även på en hel del personer som jag träffat någonstans men i många av fallen hade jag väldigt svårt att placera personen ifråga. Jag träffar så otroligt mycket människor varje dag så jag har lite svårt att hålla reda på alla. Ansiktena är (oftast) bekanta men att veta var man träffat personen är mera komplicerat. För att inte säga att hålla reda på namnen! :S Lite nolot är det nog ibland, men jag tröstar mig med att jag är så udda så det borde inte vara allt för svårt för dem att hålla koll på mig :P Dessutom är jag ju bara en enda person, jag har ju en massa att hålla reda på! :D

Förutom kända bekanta och "okända" bekanta så lärde jag även känna en del nya typer. Jag hade några riktigt bra diskussioner med en del av deltagarna. Det som är bra med att vara lite udda är att man (nästan) alltid har någon som vill diskutera. "Nackdelen" är att väldigt många vill att man skall besöka dem i deras församlingar/hem. Jag fick en 5-6 inbjudningar till olika evenemang. Och de flesta försäkrade mig om att de skulle ringa och påminna mig om dessa så att jag inte skulle glömma :) Egentligen inte alls så tokigt. Problemet är bara att det finns något som heter tidsbrist. Jag har massor med möjligheter men bara mindre än 1,5 månad kvar! Tror det börjar bli dags för prioriteringsöverläggning.

En an deltagarna, Shabara, som jag diskuterade största delen av onsdagskvällen med.

Det har varit några välspenderade och roliga dagar. Jag blir bara mer och mera upp i varv när det gäller detta Peace & Reconciliation arbetet. Kanske en framtida arbetsuppgift?