Tack för dessa tre månader!

Det sista malariapillret togs denna morgon och det om något är väl ett tecken på att hela Kenya-äventyret verkligen är över för denna gång.

De gångna tre månaderna har varit helt underbara och jag vill tacka alla som gjort det möjligt för mig att få uppleva allt jag fått vara med om. Speciellt stort tack till missionärerna: Rut, Kerstin, Mona och Alf! Ni har verkligen tagit väl hand om mig och sett till så att jag fått se så mycket som möjligt av det otroligt vackra och spännande Kenya ni arbetar och bor i.

Jag har nu varit hemma i Finland i drygt en vecka, men har märkt att jag har svårt att släppa taget om det land som varit mitt hem denna höst. Jag skulle ljuga ifall jag inte medgav att jag saknar omgivningen och alla härliga människor. Samtidigt är det roligt att vara inom räckhåll för mina nära och kära här i Finland.

För tillfället lever jag med ena foten i Finland och andra i Kenya. Denna vår kommer jag fysiskt befinna mig i Vasa för att fortsätta med studierna och ta mig närmare examen. Vad som händer efter det är det ingen i denna värld som vet, men oberoende av vart min väg går så tror och hoppas jag att jag en dag kommer att få möjlighet att besöka Kenya igen. I vilken skepnad jag kommer att röra mig i landet då blir spännande att se! :)

Nu tackar jag för mig i detta forum och önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Vem har läst?

I mitt verktygsfält till bloggen finns en flik där man kan följa med hur många som läst bloggen, vilka operativsystem och internetläsare som använts, när på dygnet folk klickar in sig etc. Detta är en rätt kul grej tycker jag!

Förutom denna information visar funktionen även vilka länder människorna som klickat in sig på min sida suttit i vid sitt bloggläsande. Här finns en massa olika länder representerade! Jag har koll på vilka som följt med mitt äventyr till viss del. Men det finns en stor del som jag inte har någon koll på överhuvudtaget.

Jag skulle vara väldigt intresserad av vilka som läst mina skildringar. Därför ber jag alla som läser detta att skriva en kort kommentar och underteckna med namn eller något annat som gör så jag kan klura ut vem det är fråga om. Skriv gärna också från vilket land ni surfat in på min sida. Om ni inte vill skriva något längre, så snälla lämna ett avtryck i alla fall genom att meddela mig vem ni är. Detta skulle vara mycket uppskattat från min sida!

Annars,
GOD JUL på er alla!

Hemma

Nu har jag varit hemma i Finland i lite drygt ett dygn. Flygresorna och bytena gick bra. Jag hade inga problem att hitta rätt gate och trots rätt kort mellantid på Amsterdam flygfält han jag t.o.m. sitta där en god stund och iaktta en japan som utövade taichi mitt i väntehallen :)

Till Vasa anlände flyget strax efter fyra på eftermiddagen, 22 h från att starten från Kisumu skedde. Nog är det en lång resa, men rätt häftigt att på endast ett knappt dygn kunna byta miljö så totalt! Min väska tog dock lite längre tid på sig att hitta fram. Den hade fastnat i Amsterdam, men idag på förmiddagen kom den till rätt slutdestination med taxi.

När jag kom till flygfältet i Vasa stod en välkomstkommitté bestående av pappa och alla mina syskon och väntade. Det var rätt många som tog emot släktingar och vänner denna eftermiddag, men jag hade absolut bästa mottagandet. Röda tulpaner fick jag av Tinja och hela gänget stod och höll i en gigantisk skylt. Nämligen denna:

Här hemma är det kallt! Trots att temperaturen håller sig kring nollstrecket så har jag frysit nästan konstant när jag rört mig utomhus. Min kropp är INTE van vid denna kyla (som egentligen ju inte är så extrem)! Men efter några dagar borde väl även kroppen förstått att det normala vid denna tidpunkt på året inte är över 30 värmegrader ;)

Denna första hela dag har jag tillbringat med att hälsa på mor- och farföräldrarna, samt morbror. Sen var jag dessutom och moikka på arbetskamraterna. Jag har tydligen ändrat utseende till en viss del under dessa tre månader, för det tog rätt lång tid innan vissa kände igen mig...  Men superkul att träffa alla igen! Imorgon är blir det förhoppningsvis återförening även med närmaste kompisarna.

Julen är snart här och julbelysningen strålar i alla tänkbara färger. Någon större julfeelis har jag inte ännu fått, men den brukar även normalt infinna sig rätt sent. Kommer det bara lite snö till före julaftonen så borde det inte vara något större problem med att komma i rätt stämning :)

Ytterbelysningen hemma hos föräldrarna är på. Mysigt!

Massor med kramar till er i Kenya!

Sista timmarna i Kenya

Sitter för tillfället i SLEFs lägenhet i Kisumu och försöker förbereda mig mentalt på att hoppa på ett flyg senare ikväll. Väskorna är packade och jag håller tummarna för att det inte skall vara allt för stor övervikt på dem :S

De flesta avsked är nu förbi och det känns rätt skönt att ha det undan. Jag har konstaterat att jag verkligen tycker illa om avsked! Men det är väl bara något man måste genomlida... Men trots tunga stunder har avskeden varit riktigt bra. Igår förmiddag var jag en sväng till Kevins familj och sa hejdå. En trevlig stund! På kvällen var min telefon i flitig användning och sms:en och samtalen bara välde in. Kul att få så stor respons på mitt avskeds-sms :)

Denna morgon var väl den mest jobbig av alla hejdå. Kevin och Onasis kom till stationen och vinkade av mig när jag steg i bilen. Kerstin fick också ett antal hejdåkramar. Och när vi körde ut från stationen var jag allt annat än glad. Tack och lov hade jag en pratglad själ bredvid mig som rätt snabbt fick mig på bättre humör.

Ruts sällskap får jag ännu njuta av i några timmar. Lunch skall ätas på stan i Kisumu och sen blir det väl en sista sväng via Nakumatt före det bär av mot flygfältet.

Denna natt kommer att spenderas i luften någonstans mellan Afrika och Europa. Och imorgon räknar jag med att se massor med snö! Skall jag byta ut 30 värmegrader mot kallare väder kan det lika gärna vara en ordentlig skillnad ;)

Sista kvällen

Sista kvällen var det kenyansk supper som gällde. Kevin och Onasis kom till mig och så kockade vi tillsammans. Ugali, sukuma och kött stod på menyn.

Kevin hackar löken.

Onasis fixade med köttet.

Och snart var de båda i full fart med att röra ihop saker och ting.

Inte efter allt för lång tid spred sig ugalidoften i huset.

Hackad sukuma i väntan på att hamna på spisen.

Sukumadags. Oljan skall sjuda först.

Slutresultatet. Typisk kenyansk kvällsmat.

Det börjar närma sig slutet...

Fjärde advent och den sista söndagen jag kommer att fira gudstjänst i Kenya. På tisdag kväll sitter jag på ett flyg norrut igen. När jag i slutet av september åkte iväg på mitt äventyr tyckte jag att tre månader var en väldigt lång tid hemifrån. Men dessa månader har gått otroligt snabbt! Tiden har bara flugit iväg och ibland har det lite känts som om jag inte ens riktigt hängt med. Men allt tar väl slut någon gång och nu börjar suget efter att träffa nära och kära hemma i Finland göra sig påmint.

Samtidigt är det med ett tungt hjärta jag lämnar landet jag förälskat mig i. Jag har trivts så otroligt bra här! Har upplevt en massa olika saker och träffat så många härliga människor. Kan nog säga att i vissa har jag vänner för livet.

Det värsta med att ge sig iväg är alla avsked man måste ta... Jag är rätt säker på att jag en dag kommer att komma tillbaka till Kenya, men när denna dag kommer har jag ingen aning om. Det kan vara allt från någon månad till flera år. Därför är det svårt att veta när jag kommer att ha möjlighet att träffa alla jag blivit bekant med här igen.

Att avskeden dock kommer i små portioner har varit skönt. Förra söndagen sa jag hejdå till gänget på Chesinende/Kuresoi. Igår var Ezra (min kenyanska bror) på besök på Atemo så då fick vi också säga ordentligt hejdå. Idag blir det väl ett "hejdå-tal" i kyrkan och sedan imorgon skall jag väl nog ta mig ner och hälsa på Kevins familj för en sista gång.

Som sagt, många avsked att ta. Men jag tröstar mig själv och andra med att en dag inom en förhoppningsvis inte allt för lång framtid kommer jag tillbaka.

Maasai Mara, dag 3

Den sista dagen i nationalparken tog vi en safari-tur på förmiddagen. Vi hade en lugn morgon och startade rätt sent med tanke på att det var djurspaning vi skulle ut på. Först såg det väldigt dött ut. Där det dagen före varit fullt med djur såg vi inte ett enda.

Men vi körde på och tog oss denna gång längre in i parken. Så småningom dök djuren sedan upp här och där.

Krontrana

Denna giraff var helt uppenbart van vid turister. Den stod helt lugnt bara en fem meter från bilen. Men när vi försökte oss på att passera den fick den nog och traskade lugnt iväg.

Fajt på gång

Vi fick höra av några andra chaufförer att de sett en leopard på en sluttning en bit upp i parken. Att få syn på leoparder är rätt ovanligt, så vi beslöt oss för att göra ett försök och ta oss till platsen. För att komma dit fick vi passera en flod.

Och det fanns en hel del vatten i den floden :D

När vi kom fram hade leoparden flyttat på sig och försvunnit in i det höga gräset. Så jag lyckades inte få min The Big Five komplett... 

Däremot fanns det en massa slöa krokodiler vid strandkanten till floden. Åtta stycken räknade jag till på ett område av kanske 20-30 meter.

När vi sedan började köra tillbaka mot campingplatsen där vi lämnat Mona och Rut, fick vi se något verkligt häftigt och kul!

Dessa lejon hade just jagat och ett stackars vårtsvin hade fått sätta livet till. När vi kom till platsen var en massa hyenor i full fart med att stjäla bytet av lejonen. Och de hade mycket god framgång. En av hyenorna hade lyckats ta åtminstone halva vårtsvinen...

... och när de andra hyenorna upptäckte att de inte skulle få smaka, blev det en häftig jakt! Det var en mot 3-4 stycken. Hyenorna sprang i cirklar runt bilarna som stod på platsen, de riktigt strök sig mot bilarnas sidor. Och vilket ljud de utstötte! Man har ju hört att hyenor lär skratta, och det var vad dessa hyenor verkligen gjorde! Och det var ett mycket smittande skratt! Vi i bilen fick också väldigt roligt när vi hörde deras fnitter.

Den egennyttiga hyenan klarade sig rätt bra, men till sist fick den ge upp och dela med sig lite grann. Men med tanke på att de fortfarande var jakt på gång när vi lämnade stället så tror jag han även vid uppdelningen lyckades snappa åt sig den största delen.

Efter att packat bilen full med våra grejer började vi köra tillbaka mot Atemo. Vi tog samma väg tillbaka som vi körde till Maasai Mara. Den hade hunnit torka upp en del, så det var inte lika omöjligt att ta sig fram på vissa ställen. T.ex. blev det inte någon större bush-körning denna gång. 

Men nog fanns det sina ställen denna gång också.

Maasai Mara, dag 2

Efter en natt i tält bar det tidigt på morgonen iväg på safari. Vi stoppade bara snabbt något smått i munnen och sen gav vi oss ut på savannen.

Det visade sig bli en mycket bra morgon för djurspaning. Vi såg djur i mängder och många olika arter!

Servaler på morgonpromenad

Gam

Giraffer

Vattenbock

Dessa två hannar hade helt uppenbart något otalt med varandra. Men att försöka krossa den andra på detta sätt tycker jag väl var lite väl desperat :)

Detta var en lite rolig krabat. Inte ens för en sekund ägnade den oss en blick fast vi körde förbi endast några få meter. 

Denna bild har en rätt lustig historia bakom sig. Elefanten till vänster låg ner och visade inga livstecken överhuvudtaget. Att den låg så stilla och att den dessutom var omringad av andra elefanter tog vi som att elefanten dött och nu sörjde familjen. Men när vi just funderade på ifall man borde rapportera till någon parkvakt om dödsfallet så klev den "döda" elefanten helt plötsligt upp. Elefanten återuppstod. Eller så hade vi att göra med en extremt morgontrött en :p

Efter att ha kört omkring på savannen i en 3-4 timmar åkte vi tillbaka till stället vi campade på och donade ett ordentligt morgonmål. Efter detta blev det allmän slötimme.

Eftersom nästan ingen av oss sovit så väldigt bra den natten sökte de flesta reda på en skuggig plats och lade sig att sova.

När alla vaknat till liv igen packade vi ihop lägerplatsen och körde iväg till en lodge för att äta en sen lunch. God lunch var det! Och måltidsunderhållning bjöds det också på genom att man kunde sitta och kolla på de vilda djur som sprang omkring på området.

Bl.a. denna apa kom och hälsade på :)

Efter att alla var fullständigt proppmätta tog Kerstin, Rut och Alf ännu en kaffekopp ute på terassen. 

Jag och Mona styrde däremot stegen mot poolen. Där hann vi njuta en kort stund av solen förrän det började ösregna. Men nu kan jag i alla fall säga att jag simmat i Kenya ;)

Vad vi skulle göra efter lunchpausen var vi inte riktigt säkra på. Dels måste vi hitta något ställe att sova på och dels ville vi ännu ta en sväng ut på savannen. Efter att vägt olika alternativ mot varandra konstaterade vi att bästa stället att övernatta i alla fall var det samma som den första natten. Detta trots att vi då var tvungna att betala in oss i nationalparken igen.

När vi kom tillbaka till campingstället hade ösregnet fortfarande inte avtagit så vi roade oss med att lösa gåtor i bilen. Efter att vädret lugnat ner sig blev det en mysig kväll vid öppen brasa före vi kröp ner i tälten för natten.

Att sova mitt bland lejon...

Andra natten i Maasai Mara började rätt okej; sömnen infann sig relativt snabbt och jag såg fram emot en lugn och skön natt.

Ha, den lugna och sköna natten förbyttes mot darrande-asplövs-syndrom klockan 1 på natten. Utanför tältet endast några steg från stället jag låg, var det ett djur som gav upp otroligt rytande. Undertecknad flög nästan upp i tälttaket. Sen följde två lååånga timmar. Djuret gick omkring och snokade runt tältet en lång stund. Mellan snokningarna var det tydligen lämpligt att diskutera med några släktingar lite längre bort från lägerplatsen.

Efter två timmar blev det lugnare och eftersom jag vaknade i morse så lyckades sömnen tydligen återinfinna sig i något skede.

Vackert djur, men snälla håll dig nattetid på lite längre avstånd från mig...

Denna natt går till historien som en av de mest skräckfyllda nätter jag varit med om. Men det är ju också en upplevelse...

Elefanter

Detta inlägg tillägnas min mor :) 

Det är nog bra med kikare när objektivet på kameran inte räcker till :)

Att resa till Maasai Mara...

Att det skulle vara en upplevelse att fara på safari till Maasai Mara hade jag nog räknat med. Men att det skulle vara ett äventyr i sig att ta sig TILL själva nationalparken var ju lite intressant :D

Det har regnat en hel del under de senaste veckorna i denna del av landet och i natt fullständigt öste det ner. Detta regn har resulterat i att redan dåliga vägar är riktigt dåliga.

Tack vare dessa vägar (läs: lerhål) tog det lite dryga 8 timmar från Atemo till Maasai Mara. Åtta spännande timmar :) Det  var väl inte alltid så självklart att vi skulle komma vidare från vissa ställen.

Första stället där den riktiga vägen var så dålig att man fick ta en provisorisk.

Problemet var bara det att denna tillfälliga väg inte var så mycket bättre. Hjulen på den fyrhjulsdrivna bilen bara snurra på och bilen skurrade närmare och närmare en rätt brant kant... 

Problemet löstes med kedjor på hjulen och sen var det bara att gasa på.

Nästa ställe var lerigt som bara den, men mycket väl framkomligt.

I alla fall för den röda "brandbilen" vi färdades i.

Efter dessa turer blev det efter ett tag en välbehövlig paus. På 5 h hade ca 100 km avverkats :) Efter smörgåslunchen fick vi köra på en god stund utan flera missöden. Sedan blev det bushkörning. "Vart tog vägen vägen? Jag tror vi åker på en åker"-uttrycket fick en ny mening :D Det var slirigt och skumpigt, men gick bra en god stund.

Men sen var det dags igen.

Och denna gång var det riktigt illa! Bilen var helt nerkörd i leran och vi befann oss mitt ute i bushen...

Men problemet var inte så stort att det inte kunde avhjälpas med hjälp av en vinch...

... och en trädstam.

Efter denna gång lämnade vi inte fast flera gånger, men nog fick man några gånger sitta och fundera var turen skulle sluta. 

Till sist var vi framme vid ena gaten till Maasai Mara. Efter inbetalning tog vi oss ner till campingplatsen och fixade middag.

Sen bar det av in i själva parken för att spana på djur :) Det blev en rätt kort tur denna kväll, vi körde tillbaka till campingplatsen i tid för att hinna fixa lite före det blev mörkt. Vi han just och just få upp ett tält på taket av bilen före det började ösregna. Så just nu sitter jag inne i bilen och njuter av 3G-internet. Haha, mitt ute i ingenstans! :D

Pikipiki

Ett av de vanligaste färdmedlen här är pikipiki, alltså lättmotorscykel. Dessa kan vara lastade fullt med folk och dessutom en massa bagage. Det är helt otroligt vad allt de lyckas transportera på en pikipiki; allt från långa bitar takplåt till möbler!

Onasis kör pikipiki från och till. Nu när han är ledig från skolan tillbringar han de flesta dagar med att kuska omkring folk. Igår var det en passlig dag att utnyttja det :) Jag var hemma hos Kevin och påväg dit mötte vi Onasis som var i full färd med att skjutsa någon någonstans. Han meddela att när vi skulle tillbaka till missionsstationen så skulle vi slå ringa honom så skulle vi få skjuts :)

Sagt och gjort. När vi ville tillbaka slog vi en signal och några minuter senare trängde vi ihop oss på denna hoj.

Väl tillbaka till Atemo så fick jag frågan: "Vill du testa att köra?". Vad månne svarade jag på det...? ;p

Bensincheck...

... och sen bar det av :D

Först fick jag knappt göra nåt själv. Onasis satt bakom mig och gjorde typ allt för mig (jag fick knappt ens gasa själv). Sen efter lite tjat från min sida släppte han med viss motvilja iväg mig på en tur på egen hand runt huset. 

Efter att jag fått applåder av ett antal åskådare klättrade Onasis upp bakom mig igen och beordrade mig att köra ner till vattenverket (ca 1 km) med honom som passagerare. Janå varför int :) Haha, ni skulle ha sett minerna på lokalbefolkningen här utanför missionsstationen när en pikipiki plötsligt susar ner för backen med en kvinnlig mzungu bakom styret :D Å jag hade sååå kul!

Lite imponerade blev nog vissa helt klart. Onasis slutkommentar: "Jaa, för mig tog det två månader att lära mig hantera den här... du bara sätter dig på den och kör iväg. Men så säger det ju också att vita har lätt för att lära..." :D