Fjärde advent och den sista söndagen jag kommer att fira gudstjänst i Kenya. På tisdag kväll sitter jag på ett flyg norrut igen. När jag i slutet av september åkte iväg på mitt äventyr tyckte jag att tre månader var en väldigt lång tid hemifrån. Men dessa månader har gått otroligt snabbt! Tiden har bara flugit iväg och ibland har det lite känts som om jag inte ens riktigt hängt med. Men allt tar väl slut någon gång och nu börjar suget efter att träffa nära och kära hemma i Finland göra sig påmint.
Samtidigt är det med ett tungt hjärta jag lämnar landet jag förälskat mig i. Jag har trivts så otroligt bra här! Har upplevt en massa olika saker och träffat så många härliga människor. Kan nog säga att i vissa har jag vänner för livet.
Det värsta med att ge sig iväg är alla avsked man måste ta... Jag är rätt säker på att jag en dag kommer att komma tillbaka till Kenya, men när denna dag kommer har jag ingen aning om. Det kan vara allt från någon månad till flera år. Därför är det svårt att veta när jag kommer att ha möjlighet att träffa alla jag blivit bekant med här igen.
Att avskeden dock kommer i små portioner har varit skönt. Förra söndagen sa jag hejdå till gänget på Chesinende/Kuresoi. Igår var Ezra (min kenyanska bror) på besök på Atemo så då fick vi också säga ordentligt hejdå. Idag blir det väl ett "hejdå-tal" i kyrkan och sedan imorgon skall jag väl nog ta mig ner och hälsa på Kevins familj för en sista gång.
Som sagt, många avsked att ta. Men jag tröstar mig själv och andra med att en dag inom en förhoppningsvis inte allt för lång framtid kommer jag tillbaka.
Oj, vad vi här alla väntar på dej! Till din "ära" har vi igen fått några cm snö i natt, men den håller igen på att smälta, för tredje gången! Och vet du vad: Våra julrosor ute i trädgården blommar! De är fulla av vita knoppar, som börjar öppna sig. På tyska heter de ju också Christrosen - ett mycket passande namn, då de ju blommar till Christfesten, altså till Julen! Välkommen hem, kära Bienchen!!! Och Gud med dig på hela resan! Det ber vi om o. tackar samtidigt för den härliga tiden du fick ha där i Afrika. Jag tycker, att också alla missionärerna där du var förtjänar ett stort, stort TACK! Tänk, så mycket de har visat dig o. skött om dig! Och tack alla andra vänliga människor där som har skänkt dig sin vänskap! Vilken härlig tid du fick ha där i ditt älskade Kenya! Kram, Bienchen, från oss, Omi o. Fafa
SvaraRaderaJaa, att säga adjö är alltid super svårt speciellt när man inte vet när man ska se varandra igen. Man liksom vet inte hur man ska klara sig att gå tillbaka och börja leva sitt vanliga liv som det var före resan. Det var vad som hände med utbytesstudenter som var i min klass förra året. Det var alldeles för svårt att måste fara tillbaka men som du sa; allting tar slut någon gång. Så länge du håller kontakt med alla dina nya vänner så är det kanske inte så ledsamt. Tack o. lov har vi email och sånt nuförtiden. Njut av sista dagarna i Kenya!
SvaraRaderaKram, Mina