Tack för dessa tre månader!

Det sista malariapillret togs denna morgon och det om något är väl ett tecken på att hela Kenya-äventyret verkligen är över för denna gång.

De gångna tre månaderna har varit helt underbara och jag vill tacka alla som gjort det möjligt för mig att få uppleva allt jag fått vara med om. Speciellt stort tack till missionärerna: Rut, Kerstin, Mona och Alf! Ni har verkligen tagit väl hand om mig och sett till så att jag fått se så mycket som möjligt av det otroligt vackra och spännande Kenya ni arbetar och bor i.

Jag har nu varit hemma i Finland i drygt en vecka, men har märkt att jag har svårt att släppa taget om det land som varit mitt hem denna höst. Jag skulle ljuga ifall jag inte medgav att jag saknar omgivningen och alla härliga människor. Samtidigt är det roligt att vara inom räckhåll för mina nära och kära här i Finland.

För tillfället lever jag med ena foten i Finland och andra i Kenya. Denna vår kommer jag fysiskt befinna mig i Vasa för att fortsätta med studierna och ta mig närmare examen. Vad som händer efter det är det ingen i denna värld som vet, men oberoende av vart min väg går så tror och hoppas jag att jag en dag kommer att få möjlighet att besöka Kenya igen. I vilken skepnad jag kommer att röra mig i landet då blir spännande att se! :)

Nu tackar jag för mig i detta forum och önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Vem har läst?

I mitt verktygsfält till bloggen finns en flik där man kan följa med hur många som läst bloggen, vilka operativsystem och internetläsare som använts, när på dygnet folk klickar in sig etc. Detta är en rätt kul grej tycker jag!

Förutom denna information visar funktionen även vilka länder människorna som klickat in sig på min sida suttit i vid sitt bloggläsande. Här finns en massa olika länder representerade! Jag har koll på vilka som följt med mitt äventyr till viss del. Men det finns en stor del som jag inte har någon koll på överhuvudtaget.

Jag skulle vara väldigt intresserad av vilka som läst mina skildringar. Därför ber jag alla som läser detta att skriva en kort kommentar och underteckna med namn eller något annat som gör så jag kan klura ut vem det är fråga om. Skriv gärna också från vilket land ni surfat in på min sida. Om ni inte vill skriva något längre, så snälla lämna ett avtryck i alla fall genom att meddela mig vem ni är. Detta skulle vara mycket uppskattat från min sida!

Annars,
GOD JUL på er alla!

Hemma

Nu har jag varit hemma i Finland i lite drygt ett dygn. Flygresorna och bytena gick bra. Jag hade inga problem att hitta rätt gate och trots rätt kort mellantid på Amsterdam flygfält han jag t.o.m. sitta där en god stund och iaktta en japan som utövade taichi mitt i väntehallen :)

Till Vasa anlände flyget strax efter fyra på eftermiddagen, 22 h från att starten från Kisumu skedde. Nog är det en lång resa, men rätt häftigt att på endast ett knappt dygn kunna byta miljö så totalt! Min väska tog dock lite längre tid på sig att hitta fram. Den hade fastnat i Amsterdam, men idag på förmiddagen kom den till rätt slutdestination med taxi.

När jag kom till flygfältet i Vasa stod en välkomstkommitté bestående av pappa och alla mina syskon och väntade. Det var rätt många som tog emot släktingar och vänner denna eftermiddag, men jag hade absolut bästa mottagandet. Röda tulpaner fick jag av Tinja och hela gänget stod och höll i en gigantisk skylt. Nämligen denna:

Här hemma är det kallt! Trots att temperaturen håller sig kring nollstrecket så har jag frysit nästan konstant när jag rört mig utomhus. Min kropp är INTE van vid denna kyla (som egentligen ju inte är så extrem)! Men efter några dagar borde väl även kroppen förstått att det normala vid denna tidpunkt på året inte är över 30 värmegrader ;)

Denna första hela dag har jag tillbringat med att hälsa på mor- och farföräldrarna, samt morbror. Sen var jag dessutom och moikka på arbetskamraterna. Jag har tydligen ändrat utseende till en viss del under dessa tre månader, för det tog rätt lång tid innan vissa kände igen mig...  Men superkul att träffa alla igen! Imorgon är blir det förhoppningsvis återförening även med närmaste kompisarna.

Julen är snart här och julbelysningen strålar i alla tänkbara färger. Någon större julfeelis har jag inte ännu fått, men den brukar även normalt infinna sig rätt sent. Kommer det bara lite snö till före julaftonen så borde det inte vara något större problem med att komma i rätt stämning :)

Ytterbelysningen hemma hos föräldrarna är på. Mysigt!

Massor med kramar till er i Kenya!

Sista timmarna i Kenya

Sitter för tillfället i SLEFs lägenhet i Kisumu och försöker förbereda mig mentalt på att hoppa på ett flyg senare ikväll. Väskorna är packade och jag håller tummarna för att det inte skall vara allt för stor övervikt på dem :S

De flesta avsked är nu förbi och det känns rätt skönt att ha det undan. Jag har konstaterat att jag verkligen tycker illa om avsked! Men det är väl bara något man måste genomlida... Men trots tunga stunder har avskeden varit riktigt bra. Igår förmiddag var jag en sväng till Kevins familj och sa hejdå. En trevlig stund! På kvällen var min telefon i flitig användning och sms:en och samtalen bara välde in. Kul att få så stor respons på mitt avskeds-sms :)

Denna morgon var väl den mest jobbig av alla hejdå. Kevin och Onasis kom till stationen och vinkade av mig när jag steg i bilen. Kerstin fick också ett antal hejdåkramar. Och när vi körde ut från stationen var jag allt annat än glad. Tack och lov hade jag en pratglad själ bredvid mig som rätt snabbt fick mig på bättre humör.

Ruts sällskap får jag ännu njuta av i några timmar. Lunch skall ätas på stan i Kisumu och sen blir det väl en sista sväng via Nakumatt före det bär av mot flygfältet.

Denna natt kommer att spenderas i luften någonstans mellan Afrika och Europa. Och imorgon räknar jag med att se massor med snö! Skall jag byta ut 30 värmegrader mot kallare väder kan det lika gärna vara en ordentlig skillnad ;)

Sista kvällen

Sista kvällen var det kenyansk supper som gällde. Kevin och Onasis kom till mig och så kockade vi tillsammans. Ugali, sukuma och kött stod på menyn.

Kevin hackar löken.

Onasis fixade med köttet.

Och snart var de båda i full fart med att röra ihop saker och ting.

Inte efter allt för lång tid spred sig ugalidoften i huset.

Hackad sukuma i väntan på att hamna på spisen.

Sukumadags. Oljan skall sjuda först.

Slutresultatet. Typisk kenyansk kvällsmat.

Det börjar närma sig slutet...

Fjärde advent och den sista söndagen jag kommer att fira gudstjänst i Kenya. På tisdag kväll sitter jag på ett flyg norrut igen. När jag i slutet av september åkte iväg på mitt äventyr tyckte jag att tre månader var en väldigt lång tid hemifrån. Men dessa månader har gått otroligt snabbt! Tiden har bara flugit iväg och ibland har det lite känts som om jag inte ens riktigt hängt med. Men allt tar väl slut någon gång och nu börjar suget efter att träffa nära och kära hemma i Finland göra sig påmint.

Samtidigt är det med ett tungt hjärta jag lämnar landet jag förälskat mig i. Jag har trivts så otroligt bra här! Har upplevt en massa olika saker och träffat så många härliga människor. Kan nog säga att i vissa har jag vänner för livet.

Det värsta med att ge sig iväg är alla avsked man måste ta... Jag är rätt säker på att jag en dag kommer att komma tillbaka till Kenya, men när denna dag kommer har jag ingen aning om. Det kan vara allt från någon månad till flera år. Därför är det svårt att veta när jag kommer att ha möjlighet att träffa alla jag blivit bekant med här igen.

Att avskeden dock kommer i små portioner har varit skönt. Förra söndagen sa jag hejdå till gänget på Chesinende/Kuresoi. Igår var Ezra (min kenyanska bror) på besök på Atemo så då fick vi också säga ordentligt hejdå. Idag blir det väl ett "hejdå-tal" i kyrkan och sedan imorgon skall jag väl nog ta mig ner och hälsa på Kevins familj för en sista gång.

Som sagt, många avsked att ta. Men jag tröstar mig själv och andra med att en dag inom en förhoppningsvis inte allt för lång framtid kommer jag tillbaka.

Maasai Mara, dag 3

Den sista dagen i nationalparken tog vi en safari-tur på förmiddagen. Vi hade en lugn morgon och startade rätt sent med tanke på att det var djurspaning vi skulle ut på. Först såg det väldigt dött ut. Där det dagen före varit fullt med djur såg vi inte ett enda.

Men vi körde på och tog oss denna gång längre in i parken. Så småningom dök djuren sedan upp här och där.

Krontrana

Denna giraff var helt uppenbart van vid turister. Den stod helt lugnt bara en fem meter från bilen. Men när vi försökte oss på att passera den fick den nog och traskade lugnt iväg.

Fajt på gång

Vi fick höra av några andra chaufförer att de sett en leopard på en sluttning en bit upp i parken. Att få syn på leoparder är rätt ovanligt, så vi beslöt oss för att göra ett försök och ta oss till platsen. För att komma dit fick vi passera en flod.

Och det fanns en hel del vatten i den floden :D

När vi kom fram hade leoparden flyttat på sig och försvunnit in i det höga gräset. Så jag lyckades inte få min The Big Five komplett... 

Däremot fanns det en massa slöa krokodiler vid strandkanten till floden. Åtta stycken räknade jag till på ett område av kanske 20-30 meter.

När vi sedan började köra tillbaka mot campingplatsen där vi lämnat Mona och Rut, fick vi se något verkligt häftigt och kul!

Dessa lejon hade just jagat och ett stackars vårtsvin hade fått sätta livet till. När vi kom till platsen var en massa hyenor i full fart med att stjäla bytet av lejonen. Och de hade mycket god framgång. En av hyenorna hade lyckats ta åtminstone halva vårtsvinen...

... och när de andra hyenorna upptäckte att de inte skulle få smaka, blev det en häftig jakt! Det var en mot 3-4 stycken. Hyenorna sprang i cirklar runt bilarna som stod på platsen, de riktigt strök sig mot bilarnas sidor. Och vilket ljud de utstötte! Man har ju hört att hyenor lär skratta, och det var vad dessa hyenor verkligen gjorde! Och det var ett mycket smittande skratt! Vi i bilen fick också väldigt roligt när vi hörde deras fnitter.

Den egennyttiga hyenan klarade sig rätt bra, men till sist fick den ge upp och dela med sig lite grann. Men med tanke på att de fortfarande var jakt på gång när vi lämnade stället så tror jag han även vid uppdelningen lyckades snappa åt sig den största delen.

Efter att packat bilen full med våra grejer började vi köra tillbaka mot Atemo. Vi tog samma väg tillbaka som vi körde till Maasai Mara. Den hade hunnit torka upp en del, så det var inte lika omöjligt att ta sig fram på vissa ställen. T.ex. blev det inte någon större bush-körning denna gång. 

Men nog fanns det sina ställen denna gång också.