7 nov. 2011

Harambee i Sigowet

Lite uppdatering om vad som hände igår (söndag). Vi var med Kerstin till Sigowet för att först delta i gudstjänsten där och sedan i den harambee som ordnats. En harambee är en insamling till något visst ändamål. Målet med gårdagens harambee var medel för evangelisation.



Sigowet kyrka.

Kerstin hade startat tidigt från Chesinende för att plocka upp mig vid Korukoru (stället där man svänger av "stora vägen" mot Atemo) före vi körde mot Sigowet. Väl framme i Sigowet var det förmiddagsfika som gällde. Kaffe (för den av oss som dricker det) och sötbananer.

Påtal om kaffedrickande. En lite lustig sak jag fått lära mig i sällskap av Kerstin är att kaffe absolut inte är uppiggande. Snarare tvärtom! Det är rena rama sömnmedlet för vissa! :D


Gudstjänstförberedelser :) 


En av de tre körer som sjöng under gudstjänsten.

Efter gudstjänsten fortsatte programmet direkt med själva harambeen. Det går till så att man går fram med det man vill skänka till ändamålet. Man kan ge både i rena pengar och i livsmedel. Det ätbara säljs sedan till högstbjudande. Det är lite kul med budgivningen. Ibland blir det en riktigt fajt om vem som skall få det som det bjuds på till sist. Det börjar med att man själv bjuder, men sen börjar man gå runt i salen och be folk att hjälpa en att kunna betala mera. Man gör alltså en lite insamling så att man skall kunna erbjuda det högsta priset  :) Och folk är mycket villiga att hjälpa till med några shilling. 


Här är det kokbananer som auktioneras ut. Dessa hamnade i bakluckan på Kerstins bil. Men inte pga. att hon först bjöd på den utan pga. att församlingen bestämt sig för att hon skulle ha dem och gjorde en insamling i salen till förmån för det :D

Harambeen var riktigt lyckad! De fick ihopsamlat en rätt bra summa, över 33 000 KSh (=ca 3000 €). 

Efter att harambeen var avklarad blev det lunch. Sedan plockade jag än en gång fram kameran och var genast omringad av en massa barn. Redan under harambeen hade kameran varit i flitig användning av dessa barn som var otroligt fascinerade av den. Alla ville pröva! Korta stunder var de så ivriga att jag nästan blev orolig för överlevnaden av kameran :p

Efter lunchen var det jag som stadigt höll i kameran och barnen (och även en hel del vuxna) som var mycket villiga fotomodeller. Vissa bad t.o.m. extra om att få bli fotade. Det är lite kul att man här tigger om att få vara med på bild. I Finland springer de flesta och gömmer sig så fort man tar fram kameran, här blir man nästan påhoppad av ivriga modeller :D


Gruppbild på barnen. En av mååånga bilder som togs :)


Chai-stund.

På sena eftermiddagen började vi sedan köra mot Chesinende. Jag på passagerarsidan som vanligt. Jag börjar ha ett riktigt sug efter att själv få köra nu! Men eftersom mitt internationella körkort inte ännu hittat fram hit (snigelposten fungerar verkligen med snigelfart!) så ids jag inte köra. Det känns inte riktigt lönt att bli fast för att inte ha giltigt körkort, trots att frestelsen att sätta sig bakom ratten är rätt stor :)

1 kommentar:

  1. På tal om kaffe: Då jag ännu var rätt ny i Finland kom Fafas mor på besök till oss hem en gång. När det blev kväll frågade hon om hon kunde få en kopp kaffe. Vi hade förstås ätit middag o. också druckit kaffe efter - men nu var det alltså kväll. Jag blev väldigt förvånad o. sa: "Men Fami, då får du ju inte någon sömn!" "Får jag inte?" frågade hon nu minst lika förvånad. "Jag dricker kaffe då jag har varmt, eller då jag fryser, då jag vaknar o. vill bli pigg på morgonen, men också då det blir kväll o. jag skall somna!" Den tiden visste jag ännu inte att Finländarna är det mest kaffesugna folket i världen! Jo, det finns olika seder litet varstans... Men jag växte upp helt utan kaffe (det var krigstider), o. jag dricker lika gärna te av vilket slag som helst, eller helt enkelt vatten :) Omi igen - Varma tanker från Fafa o. mig

    SvaraRadera