Fredsmanifestation

Mitt program fortsätter att hålla sig på "fredsbanan" :) I fredags steg jag och Kerstin upp tiiidigt och körde iväg med målet att hinna till Eldoret före kl 9:30, en körning på 3-4 h. Vi lyckades relativt bra. Var nog i och för sig inte framme före lite efter 10, men programmet hade inte hunnit börja ännu. Som tidigare konstaterat så är det här med att hålla tider inte riktigt så självklart här som hemma. Man kan i princip alltid räkna med att saker och ting börjar minst en halv timme senare än angiven tid, dock finns det en del undantag vilket gör det hela lite knepigt :p

Programmet för dagen var att delta i en fredsmanifestation som den anglikanska kyrkan ordnat. HWEC-workshoparna (Healing the Wounds of Ethnic Conflict) har sitt ursprung i den anglikanska kyrkan men workshopsen håller, tack vare Kerstin och hennes team, på att sprida sig till även den lutherska kyrkan. I den lutherska kyrkan är detta projekt nytt, hittills har det hållits tre stycken workshops och en fjärde är under planering (förhoppningsvis hinner jag vara med på den!). Under hösten har den anglikanska kyrkan hållit flera workshopar och fredagens manifestation var avslutningen på en mycket intesiv period.

När vi kom fram till den anglikanska kyrkan fick vi först plantera varsitt träd (en fredshandling).

Sedan bar det av i procession genom hela staden.

Processionen gick en bra bit längs huvudvägen genom Eldoret. Eftersom det finns en regel om att en procession inte får brytas stoppade processionen upp trafiken. Många matatus försökte sig på att tränga sig förbi utan större framgång. De kom kanske förbi en del av processionen genom att fräckt tränga sig in mellan bilarna som hörde till processionen, men längst fram åkte en polismotorcykel så där var det stopp för dem :)

Efter att ha anlänt till fältet där själva festen skulle hållas bänkade vi oss i en stor halvcirkel och programmet kunde börja. Det var en mycket lång samling, men det hölls en hel del mycket bra tal. Det som mest fastnade i minnen var talet som hölls av grundaren av HWEC-projektet, Rhiannon Lloyd. Hon berättade om hur hon först blev kallad till Rwanda direkt efter folkmordet för att hjälpa människor att bearbeta sina upplevelser och kunna förlåta de som skadat dem. Efter detta rullade projektet på och har fått fäste i flera olika afrikanska länder (Liberia, Sydafrika, Kongo). Efter oroligheterna i Kenya efter valet 2007, startades projektet även här och har haft stor framgång.

Under sitt tal tog hon upp hur den vita människan förtryckt afrikanerna under kolonialiseringen. Speciellt fokuserade hon på hur engelsmännen behandlat lokalbefolkningen. HWEC-projektet går ut på förlåtelse och en viktig punkt under workshopsen är att deltagaren stiger upp och ber om förlåtelse för det som hans/hennes stam utsatt andra stammar för. Detta var även något som Rhiannon gjorde under sitt tal. Hon bad i egenskap av engelsman (walesare) om förlåtelse för det som hennes folk gjort sig skyldiga till mot kenyanerna under kolonialtiden. Talet var mycket starkt! För att inte det hon sade endast skulle stanna vid ord ville hon även utföra en symbolisk handling. Så mitt ute på fältet radades fyra stolar upp på rad och fyra kenyaner satte sig. Sedan tvättade Rhiannon dessa fyra personers fötter.

Programmet fortsatte ett bra tag även efter Rhiannons tal, men inget kunde mäta sig med detta mera när det gällde intesivitet och engagemang. Efter att programmet så småningom avklingat tog vi oss till ett hotell för att äta lunch (=middag). Där blev vi sedan några timmar försjunkna i samtal med olika personer. När det sedan började närma sig läggdags tog vi oss till det ställe där de anglikanska missionärerna tidigare haft sin station i Eldoret och som nu fungerar som gästhus.

Jag var rätt trött vid den tidpunkten, men när vi kom fram visade det sig att stället var inkvarteringsställe för många HWECare. Kerstin kände de flesta och vi var snart omringade av mycket pratglada kenyaner. Jag som inte riktigt var helt på topp fick verkligen lägga manken till för att lyckas ge några vettiga svar på alla frågor som haglade över mig. Frågorna var allt från funderingar kring hur jag upplever Kenya till detaljrika frågor kring det finska skolsystemet, statsstyre och politik. Efter kvällsmål började folk så småningom dra sig tillbaka till sina rum och strax innan midnatt kunde vår 20-timmars dag sakta men säkert avslutas.