De senaste dagarna har jag tillbringat på Scripture Mission Conference Center (norska missionsstationen) i Karen, Nairobi. Där hölls en workshop som hör till "Peace & Reconciliation"-projektet man startat efter valet och våldsamheterna 2007. Jag skrev i ett tidigare inlägg lite grann om vad det hela går ut på. Idag tänkte jag bara dela med mig av några bilder från dagarna på workshopen.
Undervisning pågång. Läraren heter Gordon och är en man med massor med kunskap och en stor portion humor :)
Bekant ställning och ännu bekantare röra på bordet. Av nån orsak har jag alltid en massa saker framför mig när jag sitter på föreläsning :)
Grupparbete. Yngst = sekreterare.
Grupparbetet gick ut på att varje stift skulle skilt för sig fundera kring vilka problem som finns i just det stiftet, speciellt när det gällde kvinnors ställning i kyrkan. Sedan skulle en analys av problemet göras utgående från de två första dagarnas undervisning. Analysen gjordes genom att rita olika sorters konfliktkartor. I ovanstående bild är vi i full fart med att dra olika sorters linjer mellan aktörerna i kyrkan stiftet för att reda ut var det finns fungerande relationer, var relationerna är infekterade och var en relation inte överhuvudtaget finns.
Grupparbete presenteras.
En av många "stoppa nåt i munnen"-pauser. Jag har blivit beroende av te :)
Dessa två herrar var de som höll i trådarna för workshopen. Silas (han i randigt) är nationell koordinator för "Peace & Reconciliation"-projektet. Afram är konsult och är med och planerar och organiserar workshoparna. Han var också den som under undervisningssessionerna förde anteckningar som skall skickas till deltagarna senare.
Kvällsugglorna (=mzungus) diskuterade en hel del med dessa två utanför själva workshoparna. Båda är väldigt öppna och trevliga. Dessutom är de mycket ambitiösa och har en hel del vettigt att komma med :)
Sen måste jag ju bara lägga upp en bild på min favorittjej på hela området. Sasha heter hon och är 2,5 år. Sååå söt! Vi träffades redan på söndag kväll vid kvällsmaten och sen dess busade vi lite då och då. Under tisdagens undervisning satt hon också ett bra tag i min famn och klottade i mitt anteckningshäfte :)
På onsdagskvällen kom ärkebiskopen Obare (vänster) och generalsekreteraren Halake (höger) för ELCK (Evangelical Lutheran Church of Kenya) på ett kort besök. De talade lite grann och försvann sedan rätt snabbt. Busy män :)
Workshopen var i helhet mycket lyckad! Jag blev bara mer och mer intresserad av hela "Peace & Reconciliation"-grejen, så nu har jag bokat om mitt program så att jag stannar en extra vecka med Kerstin i Chesinende :D
Nästa vecka (to-lö) kommer att hållas en annan workshop som hör till samma koncept, alltså "Peace & Reconciliation"-projektet. Den workshop som jag skall delta i (och som Kerstin undervisar i) går under namnet "Healing Wounds" och är mera praktisk än den kurs vi deltog i denna vecka. "Healing Wounds"-workshopen tar mera fasta på att hela enskilda relationer och stamrelationer som blivit infekterade av våldsamheterna 2007. Jag ser verkligen fram emot nästa vecka!
Hela gruppen som deltog i denna veckas workshop.
Healing Wounds-workshopen verkar vara någonting i likhet med vad de Darmstädter Mariasystrarna har hållit på med i åratal, nämligen att erkänna alla tyskars skuld gentemot judarna, o. att be dem sen om förlåtelse. De började med dessa botgudstjänster i Israel (Jerusalem) o. fortsatte också Tyskland. T.o.m. här i Vasa hade de finländska systrarna en sådan gudstjänst, då det kom fram att också vi här hade blivit skyldiga, t.ex. skickat en hel båt med judiska flyktingar tillbaka till Tyskland, var de sen omkom. - Genom den Helige Andes hjälp går det att hela svåra inre sår då människorna är ärliga o. verkligen av hjärtat ber om förlåtelse av varandra.
SvaraRadera