Jubileum i Samanga

Nu är jag tillbaka efter en helg "på fältet". Vi åkte iväg till ett ställe som heter Samanga på lördag förmiddag med Kerstin. Där firade man kyrkans 50-års jubileum med program från fredag till söndag. Kerstin undervisade kring ämnet "Christian Families" på lördag eftermiddag och resten av helgen hängde vi med på det olika programpunkterna.

Vi anlände till ett stekhett Samanga strax innan lunch på lördag. Just när vi kom var det undervisning på gång och jag konstaterade direkt (utan att ens sett vilka det var som talade) att han som översatte (från swahili till engelska) var finne. Det är nog intressant med den finska accenten på engelskan; några få ord och du är helt hundra på vilken nationalitet personen som talar har :D När vi sedan närmande oss undervisningsstället och såg talarna såg jag att det var samma finska missionär (Osmo) som jag och Rut stötte på i Nakumatt i Kisumu i fredags.

Efter att undervisningen var slut stämde en hel hög olika körer upp i sång. Tänk på hur det är i Finland att få någon att sjunga bara så där och sväng på det totalt så får ni det kenyanska sättet att göra det på. Okej nu var det faktiskt några körer som var speciellt inbjuda för att sjunga, men förutom dessa så steg grupper av människor eller t.o.m. enskilda personer upp och sjöng en sång eller två. Bara sådär. Och så var det under hela helgen. Såfort det inte fanns något direkt program så var det alltid någon som ställde sig vid mikrofonen och sjöng.

Kören från skolan på området; Samanga Secondary School.

Denna kör var en av de inbjudna körerna. Nu minns jag tyvärr inte vad de heter, men de är rätt kända här och har spelat in en CD. Den använde de sig också av när de sjöng; playback var tyvärr det som gällde...

Den sången denna kör sjunger på bilden har fastnat i mitt huvud, så den har jag gått omrking och nynnat på hela dagen. Tyvärr är inte orden inpräntade, men musiken snurrar på :p

Efter att vi ätit lunch (ris och bönor) fick vi gå en rundtur på området. På området ligger även Samanga Secondary School så vi fick kika in i klassrummen och diskutera lite med eleverna där. Vår guide hette Jessica och var sistaårsstuderande i skolan.

På rundtur på området. Här i flickornas logement, där vi även övernattade.

Efter vår rundtur var det dags för Kerstin att undervisa. Hon undervisade på engelska, men allt hon sa tolkades till luo som är stamspråket här i området. Bra undervisning där hon betonade familjelivet och tog upp likheter och skillnader mellan det kristna familjelivet och det traditionella kenyanska. Mycket av det hon tog upp har jag hört tidigare, men den var väldigt intressant hur hon kopplade det ihop med det kenyanska sättet att tänka.

Resten av dagen "hängde vi bara med". Vi hade inte riktigt koll på vilka programpunkter som skulle hållas och när dessa skulle hållas. Vi kom över ett programblad senare på kvällen, men det där med att hålla tider är inte direkt prioriterat i detta land :)

Människor på jubileum.

Vid en 7-8 tiden på kvällen serverades kvällsmål. Ugali (majsgröt), kött och en speciell kål som alltid hör till (det finns nog ett namn för det också, men kommer inte på det just nu). Före maten serverades satt vi och diskuterade med en pastor i närheten av köket. När verksamheten blev mera aktiv kring oss plockade jag fram kameran för att dokumentera. Det blev nog kanske mera så att andra dokumenterade mig. Det dröjde inte många sekunder före kökspersonalen uppmanade mig att testa på ugali-tillverkning. Inte mig emot, så jag fattade sleven och gav mig på uppgiften. Resultatet blev rinnande ögon pga. av rök och skulle jag ha fortsatt en längre tid skulle väl allt ha bränts vid. Det var tungt som bara den!

Han som rörde ihop ugalin verkar inte riktigt vara så övertygad om min färdighet på området :) 

Kvällen avslutades med en samling med mycket sång som höll på till ungefär midnatt. Otroligt mysigt att sitta i mörkret (med några enstaka lampor kring sig) och lyssna till den kenyanska musiken som jag faktiskt diggar :) Sen blev det ju inte direkt sämre av att ha en liten en somnandes i famnen :)

Söndagen började tidigt. Eller egentligen kan man väl säga att lördagen aldrig tog slut eftersom det var liv i logementet hela natten igenom :)

Efter morgonmål ställde vi med Kerstin upp vårt bokstånd och satte igång med försäljningen. Böckerna vi hade med oss knöt på ett eller annat sätt ihop med undervisningen Kerstin hållit dagen före. Kerstin gjorde lite reklam för böckerna under sin lektion, men trots det tyckte vi att försäljningen gick överraskande bra!

Några av skoleleverna bekantade sig med böckerna.

Två timmar för sent (det här med tiden alltså...) inleddes söndagens programmet på riktigt. En procession hade på förmiddagen promenerat ungefär i en timme och anlände till sist till området i Samanga. Vid deras ankomst inleddes högmässan som i slutet beblandades med festhälsningar och tal.

Processionen anländer.

Under helgen har jag verkligen fått uppleva hur otroligt mycket man sticker ut som vit här. Man är ständigt uttittad och uppmärksammas med mitt "favorit-swahili-ord": mzungu! (Mera om det i ett senare blogginlägg.) Speciellt uppmärksamhet fick vi av barnen. Vi hade alltid någon kring oss, ofta ett helt gäng. Speciellt trångt blev det såfort jag plockade fram kameran. Då skulle alla se hur den fungerade och de modigaste var inte sena med att själva prova på om de fick chansen :)

Omringad av ett gäng där kommunikationen var problematisk eftersom ingen av barnen kunde engelska. Och att tala luo är inte (ännu) ett alternativ för mig.

Här är det Mark som får vara mittpunkten. Mark är mannen i den amerikanska missionsfamiljen som också bor på Atemo. Han var gästpredikare på högmässan på söndagen.

Efter att ätit en sen lunch satte vi oss i bilen tillsammans med tre kenyaner och körde hemåt. Det är intressant hur resan hem (nästan) alltid går snabbare än resan till något ställe. Nu kan det den här gången i och för sig bero på att vi nu visste hur vi skulle köra. Det var vi inte helt hundra på när vi körde iväg på lördag morgon :)

Väl hemma var det var det skönt att först gå på en promenad och sen ta en lång dusch och krypa i säng. En mörk och skön natt blev det. Mörk pga. flera timmars strömavbrott som höll i sig till sena förmiddagen idag. Idag har vi "mellandag" och fixar lite här på Atemo. Imorgon bär det av till Chesinende och två veckors äventyr borta "hemifrån".