18 okt. 2011

Inlägget jag inte har någon vettig rubrik för eftersom jag blandar allt mellan himmel och jord :D

Bilen är fixad! I alla fall för stunden ;) Dessa vägar vi rör oss på sliter rätt bra på fordonen. De senaste tre veckorna har vi varit tre gånger till verkstaden för att åtgärda vissa mindre skavanker (allt från en lös tuta till lös startkabel). Dagens problem var ett odefinierat ljud någonstans under bilen. Det visade sig vara slutkörda stötdämpare och helt utslitna "buches".


Eftersom det tog en bra stund före bilen var klar passade vi på att roa oss lite på stan i Kericho. Förutom fixande av några mera vettiga saker så har shoppingkontot i Kenya också öppnats. Saldo: ny klänning och två boleron :)



Förutom lite kul i stan har jag försökt förstå mig på finska ambassadens tjänster idag. Läste i morse att den svenska ambassaden stängt pga. något hot mot byggnaden den ligger i och hoksa då jag läste om det att jag nog inte anmält min närvaro i Kenya till finska ambassaden. Att göra det verkade vara en relativt bra idé, så säker på att det hela snabbt skulle kunna checkas av surfade jag in på ambassadens hemsida därifrån jag sedan blev omdirigerad till utrikesministeriets webbplats för att där göra en reseanmälan. Då jag kommit så långt gick min föreställning om en anmälan och hur verkligheten såg ut inte riktigt ihop. Det formulär man kunde fylla i på nätet innehöll bara några enstaka fält där resedatum, plats och telefonnummer till en själv + kontaktperson i Finland respektive Kenya skulle fyllas i. Inga personuppgifter eller några andra kännetecken överhuvudtaget? Vet inte om det bara är jag, men är det inte lite konstigt att man inte ens skulle ange sitt namn? Är inte åtminstone det väsentlig information ifall ambassaden skulle behöva kontakta mig av någon orsak? Okej mitt telefonnummer är i och för sig registrerat på mitt namn, men jag är rätt så övertygad om att ambassadens tjänstemän har vettigare saker att göra än att undersöka vem som hör ihop med vilket telefonnummer...

Nå eftersom jag inte hade varken lust eller tid att sätta ner mera energi på saken i morse så fyllde jag i det där korta formuläret, tryckte på sänd och fick ett meddelande som bekräftade att anmälan mottagits. Alltid någonting :)

Nu på eftermiddagen har jag undersökt saken lite mera noggrant och hittat en trevlig blankett att fylla i. Denna blankett kan skickas in med snigelpost, faxas eller mailas till "Finlands beskickning i mållandet eller enheten för konsulära ärenden i utrikesministeriet" (det här med officiella beteckningar på saker och ting...). Så för tillfället är det denna blankett som jag försöker få ifyllt direkt på datorn (vilket är lättare sagt än gjort) för att kunna bifoga den i ett mail till ambassaden. Måste väl erkänna att jag är smått skeptisk till detta, men jag kör den kenyanska stilen: man kan ju alltid testa :)


Påtal om kenyansk stil. Fick i förrgår höra att jag anpassat mig bra till landet och beter mig precis som en kenyan. Detta informerades jag om av Mr Bii. Jag fråga honom lite hur han menade och fick svaret: "Jaaa... du hälsar, klär dig och till och med går som en kenyan". Haha, det var kul att höra! Kanske jag håller på att bli kenyan nu då. Jag har tydligen i alla fall en rätt bra början på det hela :D

Förutom själva stilen så har jag dessutom faktiskt blivit del av en familj här, nämligen familjen "Mutai-Nilsson". När ett mess, där poängen egentligen bara är att kolla läget, börjar med "Good morning my sister" är familjevibbarna ganska påtagliga.

Kram till er alla där hemma!

2 kommentarer:

  1. Hej!

    Jätte fin och härlig bild! Gillar din klänning STORT! :)

    Kramar till dej oxå! <3

    SvaraRadera
  2. Jaså, ni tycks alltså också behöva en Mr. Matekoni från firman "Speedy Motors" för all slags bilreparaturer. I alla fall påminner mig dessa guppiga dirtroads som du beskriver mycket om vägarna vi fick köra på till Mgololo som också om Mma Ramotswe-böckerna. - Vilken fin Bolero-klänning "den nya, blonda Kenyanskan" har på sig! Jättesnyggt! Vem är familjen "Mutai-Nilsson"? - Nu är du i alla fall anmäld vid finska ambassaden. Säkert bra! - Vi hade också ett litet problem: Igår körde vi igen en ekorre, som vi fångade i den där minkfällan på vår vind uppe, till skogen nära Replotbron. Det var den andra för i år! Dessa annars så trevliga djur bygger ju alltid sina bon med husets isoleringsull. När de gula "vaddtussarna" igen en gång flyger omkring i vår trädgård så vet vi att vi har en ny liten "squirrel" ovanför vårt sovrum, som ju också hörs tydligt nog. Tinja tyckte synd om ekorren, men vad skall vi göra?! - Nu önskar vi dig igen en skön natts sömn. Hjärtligast! Omi o. Fafa

    SvaraRadera