HWEC-workshop

Den senaste veckan har gått i HWEC-workshopens tecken. Jag har varit med på två workshopar i två ändor av Kenya. Den första hölls på Matongo som ligger ca 30 min från Atemo. Den andra hölls i Loitoktok som ligger precis vid foten till Kilimanjaro, fast på den kenyanska sidan. Avståndet mellan dessa två ställen är mera än 10 timmars bilfärd. (Bilderna i detta inlägg är tagna från båda workshoparna.)

Förkortningen HWEC står för Healing Wounds of Ethnic Conflict och är ett koncept som är utarbetat av en walsare vid namn Rhiannon Lloyd. Syftet med workshopen är att hjälpa personer som varit med om en etnisk konflikt att förlåta den andra etniska gruppen för de handlingar dessa gjort mot den andra gruppen. Workshopen användes för första gången i Rwanda efter folkmordet 1994 och har sedan dess fått fäste i flera afrikanska länder (Sydafrika, Kongo, Kenya...).

Gruppen på Matongo.

Workshopen är en tredagars kurs, men om man riktigt tajtar till det så går det att ta sig igenom den på två dagar. Så gjorde vi i Matongo, men då var det undervisning till kl 22 den ena kvällen och den andra kvällen drog det ut till över midnatt.

Varje dag börjar med andakt som den ansvariga prästen håller i. Efter det varvas undervisning med mat- och chaipauser.

Söndagsgudstjänst på Matongo.

Vi hade en glad sångledare i Matongo :)

Även i Loitoktok var sångarglädjen stor.

Workshopen består av flera olika sorters undervisningshelheter. En av dem går under namnet The Holy Nation och undervisar om att alla hör till dessa utvalda, oberoende av stam. 

Undervisningen kring detta ämne slutar med att alla som vill får i tur ordning ta på sig the holy nation-manteln.

Även mzungus ;)

Undervisningen går inte på något som helst vis endast till genom att lärarna står och håller monolog. Åhörarna är mycket aktiva, speciellt under Matongo-workshopen haglade frågor och kommentarer under lektionstid. Kul med engagerade deltagare!

Själva upplägget på workshopen är inte heller bunden till traditionell "klassundervisning".

Föreläsningar blandas med drama...

... och gruppdiskussioner och -arbeten.

En viktig del under workshopens gång är The Cross-workshopen. Deltagarna får på en papperslapp skriva ner något de bär på och sedan lämna detta på korset och på så sätt bli fria. Bördan tog Jesus hand om på korset.

Själva "överförandet" av det tunga sker symboliskt genom att man får spika fast sin papperslapp på ett träkors.

Det fulla korset tas sedan ut...

... lapparna plockas av, läggs i en grop...

... och bränns inför deltagarna.

The Cross-workshopen är en av de starkare delarna under workshopen. Den starkaste är dock Forgivness-delen där de deltagare som vill, får stiga upp och be om förlåtelse för något de känner för. Eftersom workshopen har fokus på oroligheterna efter valet 2007 handlar det ofta om att någon ber om förlåtelse för det som dennes stam gjort mot någon annan stam. Det är inte många ögon som är torra då någon ställer sig upp och detaljerat berättar om hur den ifrågavarande stammen bränt ner hus, misshandlat, mördat och stympat andra människor med motiveringen att offret tillhörde en annan stam. Speciellt starkt blir detta eftersom det i samma rum finns personer från just den stammen som blivit utsatt för detta och många av deltagarna har mist nära och kära på just de sätt som det nu bes om förlåtelse för. Det fina är att många stiger upp, går fram och kramar om talaren och faktiskt klarar av att förlåta den ifrågavarande stammen.

Hela workshopen kulminerar i en stor fest kallad The Kings Table. Ett bord dukas upp med en massa godsaker och deltagarna bjuds in att fira tillsammans.

Francis bjuder in till fest.

Deltagarna kommer in sjungandes och får sedan placera en krona på en annan deltagares huvud. Poängen är att personen man lägger kronan på skall vara av annan stamtillhörighet än man själv.

Kings table, Matongo.

Kings table, Loitoktok.

Efter kronpåläggningen kallas varje stam upp skilt för sig och får ta emot hyllningar av de andra stammarna. Alltså, de andra stammarna får säga positiva saker de vet om den ifrågavarande stammen. Efter detta får den uppkallade stammen sjunga en sång på eget modersmål. Detta skede är fullt av skratt! :D

Till sist överlämnas ett fredsljus till varje stam. På bilden sköts denna ceremoni av pastorn i Loitoktok.

Workshopen och Kings table avslutas med att deltagarna hugger in på godakerna. Dock genom att alltid först överräcka det man tagit från bordet till en person av annan stamtillhörighet.

Detta worshopskoncept är något jag trott på bara genom att läsa igenom manualen för den. Men nu när jag även varit med på två workshopar och sett hur otroligt starkt deltagarna reagerar och hur djupt in  budskapet sjunker, är jag helt övertygad om att denna workshop har otroligt stor potential som redskap för fredsmedling!