Mission office och hembesök

De senaste två dagarna har jag följt med Rut i hennes "riktiga" arbete. På tisdagar håller hon mission office på Atemo. Det innebär att man får komma in och prata om problem och be om hjälp. Diakoni alltså. Många som kommer under dessa timmar behöver hjälp med något som de inte klarar ekonomiskt: införskaffande av mat, skolavgifter, lån för startandet av egen firma etc. Vilka saker människorna tar upp och hur många som besöker officet per gång varierar mycket. Ibland är det knappt någon och andra gånger kan det vara flera som står i kö.

Igår var det dags för mina första hembesök. Missionärerna (+ några från församlingen i fråga) försöker åka ut och hälsa på i olika människors hem ungefär en gång i veckan. Under besöken talar man om det de man besöker behöver tala om, läser Bibeln och ber. Syftet är att hjälpa enskilda personer. Tyngdpunkten ligger på det andliga, men eftersom det materiella behovet och det andliga ofta hänger ihop på ett eller annat sätt, görs även konkreta hjälpinsatser.

Igår besökte vi tre olika hem och jag fick på nära håll se hur levnadssituationen ser ut för många av lokalbefolkningen. Det väcker många tankar. Vi är nog lyckligt lottade i Finland!

I mitten den första familjen vi besökte. Mannen längst till vänster är församlingsäldste, mannen näst längst till höger är evangelist i församlingen som familjen hör till, kvinnan är diakonissa i samma församling. På bilden saknas Rut och en av prästerna i församlingen som också var med.

I varje hus bjöds vi på chai (kokhett te med mjölk och socker)/något liknande som inte var gjort på te och vitt bröd.

Halva huset där den första familjen bodde + lite av gården.

Toaletten i det sista huset vi besökte. Inuti är det ett djuuupt hål med några plankor över att stå på.

Kulturen och sättet att tackla vardagen har förundrat mig ända sen jag kom hit. Och detta blev ännu mera påtagligt i och med gårdagens besök. Människorna här är så glada och vänliga, trots det svåra livet de lever. Folk hälsar glatt på en med ett fast handslag och har alltid tid att tala bort en stund. Man känner sig så otroligt välkommen och inte ensam trots att man är lååångt hemifrån. Jag vet redan nu att här kommer jag att få vänner för livet!